Tromsö Midnight Sun Marathon

För ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle springa ett Marathon.

Nu har det gått lite mer än ett år sedan jag sprang min första långa tävling, det var Höga Kusten Winter Trail 50 km. Det gick bra och jag harvade mig fram till en fjärde plats vilket var väldigt kul. Efter loppet fick jag lite respekt för längre distanser, det tar tid och det är jobbigt! Men jag förstod även att jag kunde vila i backarna eftersom det var en väldigt kuperad bana. Nog om det. När jag började tänka på ett Marathon blev jag lite rädd för 42 km asfaltslöpning utan backar som det går att vila i.

Att få uppleva ett Marathon mitt i kärnan av Norges bergsmassiv var något jag inte kunde förbereda mig på mentalt. Det var en extremt vacker miljö och stödet från alla glada norrmän som satt på sina tomter och hejade på gjorde att jag nästan lyckades ta mig runt enligt min ursprungsplan 3.15 h, jag kom in på 3.16. Det var tufft. Inget snack om saken, jag hade nog sprungit lite för få distanspass på asfalt för när det var ca 9 km kvar började vaderna brinna, det var en kamp sista biten med både kramp, håll och vader som inte ville springa mer.

Efter några veckor med lite lugnare träning är jag nu tillbaka igen och kroppen känns bra, nästa mål när det kommer till Marathon blir nog sub 3.

 

 

 

 

PS. Det här var inte mitt sista Marathon! 

Kommentarer är avstängt